Nordiska kvinnor mot våld

Årets upplaga av Nordiska Kvinnor Mot Våld hölls i Reykjavik, Island 1-3 september. Ett 40-tal joursystrar från Roks kvinno- och tjejjourer var på plats och diskuterade och delade erfarenheter med andra nordiska kvinnor.

Jourkvinnor och jourtjejer från Roks kvinnojourer och tjejjourer har den helgen samlats på Nordiska kvinnor mot vålds konferens på Island för att diskutera, dela erfarenheter med kvinnor från de andra nordiska länderna och föra kampen mot mäns våld mot kvinnor vidare.

Roks deltog med en välbesökt föreläsning av juristen och forskaren Eva Diesen som presenterade den granskning som hon gjorde på uppdrag av Roks i den aktuella rapporten ”Våld och Vårdnad”.

Bland annat höll Katinka Ingves och Marie Pettersson från kvinnojouren Ellinor i Linköping en fullsatt och inspirerande workshop där de berättade om med filmen ”Bakom fasaden” och hur den blev en viral succé på Facebook.

De inbjudna internationella föreläsarna Liz Kelly och Rachel Moran var mycket uppskattade och fick dundrande applåder av de 350 deltagarna.

Semesterstängt

Vi har nu stängt vår telefonväxel mellan v.29-v.31. Telefonväxeln öppnar igen v.32 Måndag. Personal finns åter på plats v.33

Välkomna åter!

Vi behöva av stöd ring Kvinnofridslinjen på 020-505050

Blir du utsatt för våld eller hot om våld, psykisk misshandel eller sexuellaövergrepp, ring socialtjänsten och be om att få prata med en kvinnofridshandläggare i den kommun du bor.

Gislavedskommun 0371-81000

Vi på kvinnojouren Maria & Tjejjouren Mila vill tacka alla för ert stöd och önskar alla en fin sommar! Ni är alla värdefulla!

Porren är källan till festivalövergreppen

Debattören: Så länge vi inte går till botten med problemen kan vi stänga ner festivaler bäst vi vill

DEBATT. Nästa års Bråvallafestival ställs in, och det sägs att orsaken är alla sexualbrott som begåtts där. Direkt går politiker och debattörer ut och ropar på fler poliser, hårdare straff och kameraövervakning. Men det kan på sin höjd vara kortsiktiga lösningar som bara flyttar på problemen. För att krossa våldtäktskulturen måste vi våga prata om porren!

Bråvalla är ett misslyckande, varenda våldtäkt som begås i vårt samhälle är ett misslyckande.
Men det är inte festivalen det beror på. Det är inte musiken, trängseln eller ens alkoholen som ligger bakom. Det är män och pojkar, uppvuxna i en patriarkal våldtäktskultur, som begår övergrepp.
Vi kan stänga ner varenda festival, varenda konsert, klubb, ja varenda mötesplats, men vi kommer ändå inte att få bukt med problemet. För problemet är inte Bråvalla. Bråvalla är bara ett lackmuspapper som avslöjar tillståndet i vårt samhälle idag.
Så länge som vi lever i en patriarkal kultur där män är överordnade och kvinnor underordnas så kommer vi att tvingas läsa nya, tragiska rubriker om våldtäkter, sextrakasserier, hot och misshandel.
Så länge som vakter nöjer sig med att be män ”lugna ner sig” när de sextrakasserar kvinnor.
Så länge som samhället ser mellan fingrarna och bortförklarar pojkars beteende, eller förminskar övergrepp för att ”inte förstöra hans framtidsutsikter”. Så länge kvinnor och tjejer förutsätts ta ansvar för att inte bli utsatta. Så länge som tjejer och kvinnor får frågor om hur de var klädda eller hur många sexpartnar de haft tidigare.

Så länge vi har en porrindustri, som pumpar ut filmer där män utsätter kvinnor för våld, tvång och förnedring, där kvinnor är objekt till enbart för mäns sexuella njutning.
Kort sagt, så länge samhället är ojämställt kan vi stänga ner varenda festival i världen utan att komma ett enda steg närmare en värld fri från sexuella övergrepp.
Stängda festivaler, poliser och kameraövervakning är kortsiktiga lösningar, som på sin höjd kan förhindra att övergrepp sker just där och då. Men vad händer när festivalen är över, försvinner våldtäktskulturen då?
Knappast. Övergrepp sker överallt i vårt samhälle, allra mest i våra hem.
När politiker nu ropar efter fler poliser eller kameraövervakning vill de ha snabba lösningar. Men snabba lösningar riskerar bara att flytta problemen, dit just politikerna inte ser det.
För att verkligen lösa det måste vi gå till botten – och då måste vi erkänna att vi lever i en våldtäktskultur. Det är dags att på allvar diskutera mäns och pojkars våld mot kvinnor och tjejer.
Vi måste alla jobba långsiktigt med attitydförändringar. Det handlar om normer kring sex, det handlar om värderingar och synen på kvinnors kroppar och sexualiseringen av det offentliga rummet.
Och framför allt måste vi våga prata mer om porren! Porrindustrin är en bidragande orsak till objektifieringen av kvinnors och tjejers kroppar. Pornografi är dokumenterade sexköp och övergrepp – och porren påverkar i allra högsta grad allas vår sexualitet. Kvinnor avhumaniseras och framställs som objekt utan egen vilja eller känslor.
De övergrepp som sker på festivaler handlar inte om att det är festival, utan beror på mäns och pojkars skeva syn på kvinnors och tjejers kroppar. Det är dags för politiker att ta tag i problemet, utan att bara ropa på kortsiktiga, populistiska lösningar! Vi har redan flera bra lagar, men det måste ses över vad det är som inte funkar, varför de inte implementeras.
Och framför allt dra inte ner på resurserna till kvinnojourer och tjejjourer, som har en betydande roll i att motverka mäns och pojkars sexuella våld mot kvinnor och tjejer!
Zozan Inci, ordförande Roks – Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige

Sommarläger 2017

Varje år anordnar vi ett sommarläger för våldsutsatta kvinnor och barn.

I år var det totalt 13 kvinnor och 20 barn.

På lägret så erbjuder vi samtalsgrupper för barnen och kvinnorna så de kan få dela med sig av sina upplevelser eller bara lyssna och stötta de andra.

Vi ordnar även olika aktiviteter för barnen och för kvinnorna. Där mammorna får en stund för sig själva med det vi ordnat åt dom  medans vi underhåller barnen.

Lägret är enormt roligt och väldigt givande för både stora och de små. Det är mycket skratt men även tårar då de delar med sig av sina upplevelser. Oavsett vad de upplevt så känner kvinnorna och barnen igen sig i varandras livssituationer.

Stort tack till alla som medverkat!

Webbkurs om våld i nära relationer

Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt och utbrett samhällsproblem såväl globalt som i Sverige. Att ha kunskaper om våldet är viktigt för att kunna ge våldsutsatta ett bra bemötande och för att kunna arbeta förebyggande och förändra attityder i samhället. I den här kursen får du en introduktion till ämnet mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer.

En kostnadsfri webbbaserad kurs, klicka på länken nedan!

http://webbkursomvald.se/

 

Värnamonyheter


Therese Axelsson från Kvinnojouren Maria (till vänster i bild) tycker det är anmärkningsvärt att tre av fyra skolor har tackat nej till föreläsning med kvinnojouren. Med på bilden är också Elisabeth Forsberg från kvinnojouren. Foto: Malin Nilson
Kvinnojouren får inte komma till skolorna
Tre av fyra tackar nej till föreläsning
GISLAVEDS KOMMUNAtt sprida information om våld i nära relationer är en viktig del av Kvinnojouren Marias arbete. Som en del i det har de försökt komma ut på kommunens högstadieskolor och föreläsa. Men tre av fyra skolor har tackat nej.
Publicerad 6 juni 2017 06:04

Kvinnojouren har hört av sig till alla fyra högstadieskolorna i Gislaveds kommun. Ölmestadskolan i Reftele tackade ja till en föreläsning för lärarna på skolan. Men de andra tre skolorna har tackat nej till ett besök. Det tycker Therese Axelsson, verksamhetsansvarig på Kvinnojouren Maria, är anmärkningsvärt.

– De föreläser ju om allt, droger, nätmobbing och så. Men inte om våld i hemmet. Det hade varit jättebra att då komma in på skolorna och utbilda skolpersonal i hur de kan jobba med våldsprevention, att kunna uppmärksamma våldet som sker varje dag.

Anna Rothzén, rektor på Nordinskolan, menar att de tackade nej eftersom förfrågan kom vid fel tidpunkt, men att det kan vara aktuellt för dem i framtiden.

– Absolut! Frågan är bara vilken åldersgrupp man ska rikta sig mot, det kanske mer ska vara gymnasiet. Sedan jobbar vi med de här frågorna ändå, med olika infallsvinklar om hur man förhåller sig till varandra. Vi hade en föreläsning om sexuella trakasserier under våren. Det är vårt uppdrag att fostra dem till goda samhällsmedborgare.

Även för Åsenskolan var det tidsaspekten som avgjorde, säger rektorn Pehr Ottevik.

– Jag har åtminstone fem frågor i månaden med folk som vill komma i olika sammanhang. Vi försöker hålla oss ajour, men vi kan omöjligt ta emot alla. Det är en prioriteringsfråga, framför allt har vi en uppgift att få eleverna godkända. Men det är inget som säger att de inte kan återkomma. Självklart är det ett angeläget ämne.

På Nordinskolan och Lundåkerskolan kunde kvinnojouren komma till fritidsgårdarna och träffa elever där, men inte i Anderstorp.

– Det blev jag väldigt förvånad över, säger Therese Axelsson.

– Jag har inte fått frågan ställd till mig om fritidsgården iallafall. Jag kan inte svara för hur det nekandet gått till, säger Pehr Ottevik.

Therese Axelsson menar att skolan är en viktig plattform för att kunna nå ut till barn som lever med våld i hemmet.

– Det är väldigt ovanligt att folk pratar med sina barn hemma om det här, därför är det viktigt att skolan pratar om det. Alla barn vet att det inte är okej, men de vet inte vad som händer med föräldrarna om de anmäler. De är lojala och älskar dem villkorslöst. De vet inte var de kan få hjälp. Det är så himla viktigt att få bort skulden från barnen.

Vad tror du är anledningen till att skolorna tackar nej?

– Jag tror att folk är rädda för att man går in i någon annans liv. Det är så känsligt. Det märker jag när jag pratar med lärare, att det är känsligt att göra en orosanmälan.

LÄS MER: Sätter extra ljus på mäns våld mot kvinnor

  • Facebook Twitter
    Malin Nilson
    Kommentera artikeln (0 kommentarer)

Nu utbildas jourens tre Barnansvariga i Trappan-modellen!

Trappan är en modell för krissamtal med barn som upplevt våld i sin familj. Den utvecklades av Rädda Barnen i slutet av 1990-talet. Barnsamtalen utgör en del av socialtjänstens och organisationers större arbete med våldsutsatta familjer. En förutsättning för samtalen är att barnets trygghet och säkerhet beaktas.
Målgrupp

Barn från fyra år och uppåt, som bevittnat våld inom familjen.

Syfte

Att ge barnen möjlighet att berätta om och bearbeta sina upplevelser av våld, att göra det som hänt ”pratbart” och begripligt, och därigenom minska risken för post-traumatiskt stressyndrom (PTSD) och annan psykiatrisk problematik.

Innehåll och genomförande

Trappan bygger på kristeori på psykodynamisk grund. Även om barn reagerar olika på att uppleva våld i hemmet och alla inte utvecklar PTSD, är utgångspunkten för Trappans arbete att våldshändelser utgör potentiellt traumatiserande upplevelser. Vanligt vid PTSD är att den drabbade personen undviker allt som påminner om traumat. En central tanke i traumabehandling är att läkningsprocessen kan starta då personen får hjälp med att sätta ord på och beskriva det som han eller hon varit med om. Trappan är dock inte en traumabehandling utan en stödmodell, men den bygger på samma princip. Om man efter samtalen bedömer att barnet har behov av psykoterapi, hjälper man till att förmedla en sådan kontakt. Trappan kan även beskrivas som ett salutogent arbete, då en utgångspunkt är att det som barnet upplevt ska bli mer begripligt och mer hanterbart än tidigare.

Innan samtalen med barnet startar har man ett samtal med den förälder som utsatts för våldet (oftast mamman). Detta för att få en bild av hur våldet sett ut och hur barnet reagerat på misshandeln samt av om mamman kunnat prata om misshandeln med barnet. Under detta samtal formuleras även skälen till att mamman eller båda föräldrarna vill att barnet ska träffa behandlaren. Det ska vara tillåtet från förälderns sida att barnet berättar om våldet. När det gäller de allra yngsta barnen kan behandlaren arbeta tillsammans med barnets mamma under samtalen. Samtalen med äldre barn sker i första hand utan att mamman närvarar.

För att underlätta för barnet under samtalen används Trappanmodellens tillhörande material med arbetsblad och temabilder. Att rita tillsammans med barnet är också en del av metodiken. Man lyssnar till vad barnet vill uttrycka och är lyhörd för associationerna som han eller hon gör under tiden. Samtalen med barnen sker i tre steg:

Varför släpps vi inte in i skolorna!?

Therese Axelsson på kvinnojouren i Gislaved vill utbilda om våld i nära relationer.
Bara en av fyra skolor i Gislaved har låtit kvinnojouren utbilda skolpersonalen i hur de kan hjälpa barn som utsätts för våld i hemmet.

Kvinnojouren i Gislaved vill utbilda alla som jobbar på skolorna i kommunen att bli bättre på att upptäcka varningssignaler att en elev som blir slagen hemma eller har föräldrar där t ex pappa slår mamma.

– Det är elever i varje klass som upplever våld i nära relationer i sitt eget hem. De går från ett trauma till skolan och går från skolan tillbaka till ett trauma varje dag, säger Therese Axelsson verksamhetschef på kvinnojouren i Gislaved.

Trots flera försök har tre av fyra skolor tackat nej. Åsenskolan i Anderstorp är en av dem. Rektor för skolan Per Ottevik säger att våld i nära relationer är en angelägen fråga men att skolan inte hinner med allt och måste göra prioriteringar. Den senaste tiden har teman som nätmobbning och sexuella trakasserier diskuterats i skolorna.

– Det är inte otroligt att vi kommer ha någon som talar om våld i nära relationer när vi anser att vi får in det i schemat, säger rektor Per Ottevik.